Jag trodde att jag hade mött de flesta rötägg bland sjukhuspersonalen... Men i dag blev jag så fruktansvärt dåligt bemött!

I dag skulle jag in och röntga min sköldkörtel och göra en punktion av den (typ ta cellprover i sköldkörteln). Jag hade laddat för denna dagen sedan februari. Jag hade längtat och fasat... Nu var det äntligen dags, men dagen blev inte som det var tänkt...

Måste nog dra liten sammanfattning av detta. I nov 2012 fick jag diagnosen struma, efter att min läkare (som jag går på kontroller hos för cancern) klämt i alla möjliga körtlar och upptäckt att min sköldkörtel var väldigt svullen och jag skickades till vårdcentralen där prover togs (dock inte röntgen).

I jan 2014 när jag bytte vårdcentral till Tidaholm ville de göra röntgen på min sköldkörtel då jag fortfarande inte trotts medicinering blivit något bättre. Remiss till röntgen skickades...

I februari blev jag kallad till öron, näsa,  på KSS för en bedömning där. Läkare 1 på KSS konstaterar att sköldkörteln är väldigt svullen. Även han skickar remiss samt undersöker och konstaterar att jag har väldiga besvär av att den är så förstorad. Han går genast igenom med mig att de måste göra en punktion av sköldkörteln för att få veta vad det är som gjort sköldkörteln så svullen och knölig. Jag får även info om att jag bör opereras oavsett om det är något farligt eller ej med sköldkörteln eftersom jag har svårt att andas.

Tiden går...

I aug nu ringer jag och frågar hur lång väntetid det är till röntgen... Jag berättar då även att jag hade blivit väldigt mycket sämre och nu nästan har ingen ork alls. Jag får då en akuttid till öron, näsa, häls där de kan göra ett ultraljud för att kolla läget och på så sätt i så fall kunna omprioritera min köplats.

Läkare nr 2 på KSS konstaterar då att jag har "fläckar" på sköldkörteln. Jag blir jätteledsen och han förklarar att det absolut inte måste vara cancern utan det kan vara cystor. Han omprioriterar min remiss till en akut.

I dag var det nu dags att åka in till KSS och äntligen göra denna undersökning. Jag hade som sagt längtat efter att få veta och få hjälp! Samtidigt som jag var livrädd!

Men i dag när jag kom in så var det en läkare som var så fruktansvärt otrevlig!

Läkare nr 3 förstod inte alls vad jag gjorde där å tänkte inte alls göra vare sig röntgen eller provtagning på mig. Hon gjorde ultraljud och sa att hon inte såg något konstigt alls. Jag var bara lite lite svullen  i sköldkörteln. När jag sa vad läkare 1 och 2 sagt blev hon ännu mer förbannad och klankade ner på de andra och sa att hon hade minsann sett fler sköldkörtlar än vad både vi och de andra läkarna sett. Hon var väldigt burdus och var väldigt hårdhänt och ryckig och skällde mer eller mindre så fort jag sa något... Blev ledsen samtidigt som tårarna rann av rädsla och lättnad att de inte va några tumörer. Då fick jag spydigt till mig "Vad gråter du för?!" Jag frågade om vad jag skulle göra nu då eftersom jag inte mår bra, är väldigt svullen och att jag känner sånt tryck över halsen. Men de fick jag snabbt veta att det kände jag inte alls det! De ska mycket till innan man känner tryck och jag skulle bara veta hur vissa ser ut som kommer in med knölar på sköldkörteln...

Efter detta pekade hon mot dörren och förklarade att vi skulle gå ut där. Jag stod då och tog på mig... Efter 5 sek säger hon "där är knappen så ni kan gå ut!" Hjärtat svarar lite fint att han ser den. Jag fortsätter att ta på mig och då trycker hon sig fram emellan oss och trycker mot knappen och visar. "Där sa jag! Gå ut här nu!"

Så vi blev i stort sett utkastade och där stod vi, jag och hjärtat, och fattade ingenting. Ingen röntgen, inga prover och jag kände mig som om jag inte ens var skit värd!

Totalt chockade och efter en liten stund strömmade tårarna!

 

Som tur är finns fina Ung Cancer och mina nära och kära som stöttar! Blir att ringa öron, näsa, hals i morgon och se vad de säger...