I dag för tre år sedan styrdes bilen in mot sjukhuset i Skövde där jag var kallad till ett möte. Redan när jag fick samtalet kvällen innan fattade jag vad samtalet skulle innebära... Men när ordet cancer kommer upp går det ändå som en ilning genom kroppen. Cancer, det är ju sånt som inte händer mig... Jag visste tyvärr att det finns barncancer och att det tyvärr är många äldre som får det. Men det var inte ofta jag hört att någon i 20 års-åldern fått det... 

De här åren har varit väldigt tuffa och jag vet inte hur jag hade klarat detta utan Christoffer! Självklart är barnen den bästa medicinen jag haft och de som gjort att man har något som är värt att kämpa för! Men utan Christoffer hade det inte funkat... Han, och enbart han, är den som stöttat från dag ett och fortsätter att göra det...

Jag är i dag cancerfri men blir aldrig frisk... EN dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi leva.

 

Jag kan med glädje och stolthet berätta att jag nu ska börja att arbeta med unga med cancer. Jag och Cathrine ska i februari på kurs för att sedan starta upp medlemsträffar här i Skaraborg, Skövde! Det kommer att vara en rehab för mig och samtidigt stötta andra i den här jävla sjukdomen!

på ung cancers hemsida kan du läsa om vad medlemsträffarna innebär. Tipsa gärna om du vet någon som skulle vilja komma.

FUCK CANCER!