Ibland är livet extra tufft!

Men då är det jäkla tur att man har världens goaste barn, som är världens bästa medicin!!!
"Mamma jag har gjort ett hjärta! Ett kärlekshjärta! " säger Ossi vid frukost och håller upp en paprikabit...
 
På dopet i lördags träffade jag även min biologiska pappa. Det var ca ett år sedan sist. På detta året har vi dessutom inte pratat med varandra... För er som följt bloggen så vet ni bakgrunden till allt... Men till er andra så kan jag bara sammanfatta och säga att jag tyvärr inte haft eller har en bra relation till min biologiska pappa... Det blev inte bättre nu när han inte tilltalade mig under hela kalaset (trotts att han satt mitt emot mig) och inte sa hej då till varken mig eller Ossi....
 
Då min psykiska stabilitet just nu inte är något vidare, kom sammanbrottet på parkeringen precis utanför... Kan för allt i världen inte fatta hur man kan bete sig så mot sitt barn och sina barnbarn... Kommer för alltid att vara en gåta för mig...
 
Var på något sätt tvungen att få ur mig min känsla, men kände att jag inte var i skick att klara av att ringa honom. Så skickade ett kort och sakligt sms att jag var ledsen och besviken att han inte ens kunde säga hej då... Fick till svar att detta inte skulle tjäna något till längre då han aldrig skulle kunna göra mig nöjd...
Så då va den relationen slut... igen... fast denna gång på hans initiativ och nu tror jag verkligen det är så på riktigt...
 
FAN! Just nu är jag så jäkla ledsen och besviken! Framför allt för att det inte bara var mig han svek nu utan även barnen. Fattar inte varför jag förlät honom för tre år sedan och blandade in han i barnens liv... Men tyvärr trodde jag att han ändrat sig och ville ge honom ytterligare en chans...  
 
Detta var inte vad jag behövde just nu när man redan är lite sönderhackad i hjärtat... Men världens bästa medicin är bra på att få mamma på fötterna igen! Tillsammans fixar vi även detta...