Åh!!! GRRRR! Har varit så arg i dag så ni anar inte! För er sommissat det så har min lille Plupp astma. I dag när v var på sopplunchen märkte jag att han började pipa när han andades och det är det första tecknet på honom när han börjar få svårt att andas och första tecknet på att han behöver sin medicin (airomir). Klantiga jag hade för första gången glömt medicinen hemma. Men eftersom vi var på vårdcentralen (Sopplunchen är i samma hus som vårdcentralen) så var det ju ingen fara utan det är ju bara att gå till läkaren så får vi ju hjälp. Trodde jag! Kommer dit och får träffa en läkare som hette Anna någonting. Hon frågade vad jag ville och jag sa som det var men får då till svår "jag tycker inte han låter tillräckligt ansträngd för att jag vill ge honom airomir" Jag försökte förklara att det kan gå ganska fort från att han börjar pipa tills att han blir riktigt dålig. "Men han låter inte så mycket nu, jag vill inte ge honom den" Då blev jag riktigt arg och frågade om det skulle va så jävla svårt att lyssna på föräldrarna som känner barnens symptom bäst och sa att jag får väl komma tillbaka om en timme igen när han inte kan andas. "ja" svarar puckot!
Jag går tillbaka till sopplunchen och sätter mig ned med Plupp så att han ska försöka ta det lugnt bara. Efter en liten stund tycker jag att han blir sämre och han blir slö och lagom tills dess kommer det in en distrikssköterska som jag haffar tag i och berättar vad som just hänt och ber henne om hjälp. Hon kontaktar då bästa läkaren där, Bent Löw larsen, som genast ger oss hjälp. Han säger då att det syns direkt att han har svårt att andas efter som han "lyfter" på hela bröstet och axlarna när han andas. Å direkt efter han fått sin medicin piggnar han till och blir busOssian igen.

Blev riktigt irriterad! Tur att det finns läkare som lyssnar och inte bara ignorerar föräldrarnas observationer!
Dagens + går helt klart till Bent som tar ALLA patienter på allvar!