Så jäkla jobbigt...

Att man kan bli så jäkla glad av några klädnypor. De lämnar små spår efter sig överallt mina små hjärtan! Kan riktigt se mig lilprins framför mig när han byggt med klädnyporna. =) Så jäkla söt mitt lilla hjärta!!! De har nu varit borta i fyra timmar och jag saknar dem otäckt mycket! Tur att de kommer hem snart!!!
 
Tyra har flera gånger på sista tiden sagt att hon inte vill åka till pappa av en och samma grundläggande orsak. Det är så jäkla svårt hur man ska göra. Jag vill verkligen hon ska veta att hon får stanna hemma precis hur mycket hon vill, att ingen är gladare än jag när de är hemma samtidigt som jag absolut inte vill att hon ska känna "skuldkänslor" för att hon åker till Fredrik. Jag vill ju att hon ska vara hos Fredrik men om jag skulle säga det känns det som som det skulle bli fel som att jag ville bli av med henne! Egoistisk vill jag ha barnen hemma hela tiden men för deras skull vill jag att de är på båda ställena så att de har båda mamma och pappa. Vet ju själv hur jag vill att det inte ska vara...
I dag innan de skulle åka kom det igen att hon inte ville åka. Svarade då kort att "då tycker jag du ska stanna hemma om du vill! Vill du inte åka så gör du inte de. Om du vill åka till Pappa så tycker jag att du ska göra det!"
Hur fasen ska man göra?!?! Skulle så gärna bara vilja säga att hon ska vara hos mig varenda dag tills hon blir 45!!!
Annelie
2012-10-02 @ 22:53:41
URL: http://mammali.se

Vilken jobbig sits... Barnen är fortfarande så pass små att de inte riktigt är mogna att ta besluten själva kan jag tro. Man vill inte att de ska behöva fatta beslut och sedan känna skuldkänslor gentemot sina föräldrar :( Skulle jag gissa (utifrån förutsättningen att de mår bra hos både mamma och pappa) så skulle jag säga att rutiner, med bra kommunikation och en viss flexibilitet är det bästa för barnen. Men vem vet vad som är bäst? Alla, stora som små, är vi ju olika. Kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: